Karachi (Karāchi District)
 |
Karachi är Pakistans finansiella och kommersiella centrum och har en viktig hamn i regionen där den ligger vid Arabiska sjön, nordväst om floden Indus delta. Staden står för den största delen av Pakistans BNP och för 65 procent av landets inkomster. Karachi har den högsta inkomsten per capita i Sydasien och är kärnan i de regionala affärsmässiga och teknologiska verksamheterna. Läs- och skrivkunnigheten är bland de högsta i landet och staden är även säte för framstående akademiska institutioner och forskning.
På platsen där staden ligger fanns under antiken ett fiskarsamhälle och den moderna hamnstaden utvecklades av myndighetspersoner från Brittiska Indien under 1800-talet. När Pakistan bildades 1947 valdes staden till huvudstad och blev utsatt för en stor tillströmning av immigranter från Indien, som gjorde att stadens folkmängd ökade vilket påverkade både demografi och ekonomi. Karachi har genomgått stora infrastrukturella och socioekonomiska utmaningar men moderna industrier och affärsverksamhet har utvecklats i staden och folkmängden ökade även efter att huvudstaden flyttades till Islamabad 1959. Då hade Rawalpindi dessförinnan varit interimistisk huvudstad.
Karachi är den mest etniskt och religiöst diversifierade staden i landet. Under 1980-talet och i början av 1990-talet skedde en stor tillströmning av flyktingar från det afghansk-sovjetiska kriget vilket ökade det politiska och sekteristiska våldet mellan de punjabiska och sindhiska grupperna, och indiskättade mohajirer. Införandet av den pakistanska armén och krigslagarna skrämde staden men en nationell ekonomisk topp i början av 2000-talet resulterade i ekonomisk tillväxt och framgång för staden.
Karachis historia före 1800-talet är knapphändig. Staden var känd under namnet Barbarikon under det Indo-grekiska kungadömet. Enligt legenden grundades Krokola när en gammal fiskarkvinna vid namnet Mai Kolachi bosatte sig nära floden Indus delta för att bygga ett samhälle. I Krokola stannade Alexander den store för att bygga upp en flotta på sin resa tillbaka till Babylonien. Alexanders amiral Nearchus seglade tillbaka till Mesopotamien från Morontobarahamnen vilket antas vara ön Manora utanför Karachis hamn. När Muhammad bin Qasim erövrade det nuvarande Pakistan 712, kallades området för Debal (eller Debul) vilket kan ha varit ursprungsbyn för det nuvarande Karachi. Enligt den brittiske historikern Eliot, skapades delar av Karachi och ön Manora ur staden Debal. Det var 1772 som staden Kolachi-jo-Goth ändrades från en fiskestad till en handelsplats när den valdes till hamn för affärer med Muskat och Bahrain. De följande åren byggdes en fästning som monterades med kanoner från Muskat. Fästningen hade två portar, en mot havet som kallades Kharo Dar (på Sindhi), Khara Dar (på Urdu) eller Saltporten, Kharadar och en mot floden som kallades Mitho Dar (på Sindhi), Meetha Dar (på Urdu) eller Vackra porten Mithadar. Idag motsvarar de båda portarna stadsdelarna Kharodar and Mithodar. 1795 övergick stadens styre från Shahen av Kalat till Sindhiska härskare.
Karachi nådde en hög position som hamn vilket gjorde att britterna erövrade staden 3 februari 1839. Tre år senare införlivades den med Brittiska Indien som ett distrikt. Britterna insåg vikten av Karachi som en naturlig hamn för Indus naturtillgångar och Karachi utvecklades snabbt till en livlig hamnstad. Ett berömt citat av Charles James Napier är: Would that I could come again to see you in your grandeur! (Hoppas jag kan komma hit igen och se dig i din storslagenhet). Napiers citat visade sig nästan vara en profetia eftersom det var under Brittiska Indien som Karachi snabbt växte då hamnen utvecklades. När Sepoyupproret bröt ut 1857 allierade det 21:a medborgarinfanteriet sig med rebellerna och gick med i kriget 10 september 1857. Britterna återtog snabbt kontrollen över Karachi och besegrade motståndet.
1876 föddes Pakistans grundare Muhammed Ali Jinnah i staden, och han begravdes där vid sin död. Vid den tiden var Karachi en utvecklad stad med järnvägar, stenbelagda gator, torg och affärscentra liksom den magnifika hamnen som hade byggts av britterna. Många av byggnaderna byggdes i klassisk kolonialstil som stod i kontrast mot den viktorianska islamiska stilen "Mughalgotik" i Lahore. Många av de gamla byggnaderna finns kvar ännu idag och är ett intressant mål för många besökare.
Karachi fortsatte att växa i storlek och betydelse tack vare sin position som en stor hamnstad. En järnväg band samman Karachi med resten av Brittiska Indien på 1880-talet. Befolkningen växte från 73 500 människor till 105 199 (1891) och 115 407 (1901) (källa Encyklopaedia Britannica 1911). 1899 sades Karachi vara den största hamnen för export av spannmål i Fjärran östern. När Delhi blev huvudstad 1911 blev Karachi i det närmaste porten till Indien och 1936 förklarades den som huvudstad i Sindhprovinsen framför den tidigare huvudstaden Hyderabad.
1947 blev Karachi huvudstad i det nya landet Pakistan. Vid den tiden hade staden 400 000 invånare och den tillväxten accelererade som ett resultat av sin nya status. Som huvudstad blev Karachi centrum i landet utöver sin status som kulturellt centrum i den delen av världen. Även om huvudstaden senare flyttades till Rawalpindi och därefter Islamabad så är Karachi fortfarande Pakistans ekonomiska centrum, som producerar en stor andel av nationens BNP och tjänstemannasektor. På 1960-talet sågs Karachi som ekonomisk förebild i området och staden fick lovord för sina ekonomiska framsteg. Under 1990-talet skakades staden av sekteristiskt våld men fortsatte att växa och hade 2006 omkring 12 miljoner invånare. Den nuvarande ekonomiska boomen har skapat en snabb tillväxttakt i staden.
